onsdag 2 november 2011

Intervju med Västerås lokalgrupp

Ni har förhoppningsvis läst intervjun med Borås lokalgrupp, nu är det dags för nästa! Näst på tur står Västerås lokalgrupp som funnits i snart ett år. I slutet av november 2010 hade lokalgruppen sitt första möte och anledningen till det hela berodde på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Lokalgruppens förra ordförande, Tilda Landehag (numer aktiv i Nätverksgruppen), erövrade en bänk i Västerås efter beskedet om att SD fått över 4 % i valet. Ljudligt proklamerade hon det antirasistiska budskapet för folkmassan som samlats på stan och började samla in potentiella och intresserade medlemmar för att starta en lokalgrupp under Ungdom Mot Rasisms vingar.

Jag frågar Hannes Furia vad just Västerås lokalgrupp är bäst på eftersom jag hört att de har haft många olika aktiviteter för sig på bara knappt ett år.

-Det vi är bäst på går i mångt och mycket ihop med det vi gjort under året. Vi är en musik- och kulturälskande skara. Det finns spontaniteten, kreativa idéer och en känsla av ett samhällsansvar, svarar Hannes.

Han berättar att lokalgruppen består av en större del personer som sedan tidigare känner varandra och därför är en stor del av gruppdynamiken redan stabil och bra. Han tycker inte att det finns någon rädsla för att ifrågasätta på samma sätt som det kan finnas i en mer löst baserad grupp.

- Det gör även kontakt mellan våra mest aktiva medlemmar desto mer naturlig och frekvent, menar han.

Kan du berätta mer om vad för olika arrangemang och aktiviteter har ni haft för er och jobbat med under året som gått?

- Det här året har vi gjort två saker huvudsakligen: En väldigt lyckad spelning ("Ett jävla spektakel") med lokala band och gycklarshow, där vi passade på att värva medlemmar och göra oss ett namn både bland de lite yngre medlemsantalen och uppåt.

Hannes fortsätter berätta om "Manifestation för mångfald och demokrati" som de anordnade den 22 september med anledning av terrordåden i Norge. – Vi passade på, som icke partipolitisk aktör, att samla lokala representanter för ungdomspolitiska förbund i ett uppmärksammande av händelsen. Det hölls tal, inte bara från ungdomsförbunden men även vår alldeles egna Anton Landehag (reds.anm: Anton är ordförande för Ungdom Mot Rasism).

Samtidigt arrangerade de underhållning med musik och dans, sålde fika och pengarna de fick in gick till uppbyggnadsarbetet av Utøya. De fick dit media, bland annat TV4:s lokala nyheter skickade dit reportrar som rapporterade om arrangemanget. Lokalgruppen kom med i ett nyhetsinslag med både intervju och bilder.

- Det var viktigt för oss inte bara att uppmärksamma denna händelse, utan att dessutom få med flera politiska aktörer som annars står emot varandra, för att visa att det finns vissa grundläggande värderingar som går igen människor emellan, oavsett deras annars tydliga ideologiska skiljaktigheter. Detta är vi oerhört glada att vi lyckas påvisa, inte minst för dem, säger Hannes.

Att synas i media, är det något som är viktigt för er när ni försöker nå ut med ert budskap och marknadsföra era arrangemang & hur tänker ni kring det?

- Media kan och ska alltid användas när man vill nå ut till allmänheten i någon större utsträckning. Att synas i media hjälper oss att nå ut med vad vi gör till de som vet minst om oss. Det innebär att de också kan vara på plats vid våra arrangemang och delta. Att synas i media upplever jag som en stor hjälp. Det är svårt att själva göra samma insats och nå ut till potentiella deltagare. Det är en ovärderlig som metod för att lyckas framföra sitt budskap. Vi har själva jobbat mycket med att få synas i media och var till och med första inslag hos TV4 Västmanland med anledning av vår manifestation.

Om ni skulle ge 5 tips till en annan lokalgrupp, vad skulle det vara?

1. Vad du än gör, så kommer du göra det utifrån dig själv. I min mening innebär detta att alltid börja med sig själv innan man blickar utåt med någon form av opinionsbildning. Läs på där du vet med dig att du inte vet tillräckligt! Ungdom Mot Rasism har många bra resurser och tips på vart du hittar det du behöver veta vad gäller frågor om rasism och allt annat användbart.

2. Sätta upp tydliga och gemensamma mål för vad ni vill åstadkomma lokalt och även hur ni vill genomföra dessa mål. Ta upp den frågan så ofta det behövs till ni har en klar idé, det hjälper.

3. Kommunikation. Glöm inte att ni är en grupp. Vikten av att se till att man kommunicerar effektivt, både mellan mötena och under dem är oerhört viktigt för att er insats ska bli värd mödan. Se till att få svar på funderingar och lösa trådar.

4. Vem? Vad? När? Går in i föregående punkt, viktig nog för att ha en egen. Man måste vara särskilt tydlig med exakt vad som sagts när något bestämts och vem som ska göra det. Notera! Se då till att arbetsfördelningen är rättvis och realistisk. Annars finns alltid risken att några få gör mest, vilket man bör undvika inom en grupp som vill framåt.

5. Om ni kommit igång med den mer grundläggande strategin och saker och ting börjar falla på plats med någon form av aktivitet, får man återigen inte glömma bort hur media kan hjälpa er att få fram era idéer och att de kommer uppmärksamma vad ni gör. När ni lyckas fånga dem en gång och allmänheten uppskattar ert direkta engagemang kan ni lita på att tv-kanalen, tidningen, radiostationen gärna kommer tillbaka nästa gång.


Författare: Ebba Friberg, styrelseledamot Ungdom Mot Rasism

tisdag 1 november 2011

Utoya och Salem, samma sak eller inte alls?


Det hela började med att sverigedemokraten Erik Almqvist rasade i ett inlägg på sverigedemokraterna.se över att Vänsterpartiet tillsatt en ny pressekreterare. En anledningen är att personen i fråga varit engagerad mot det nazistiska jippot Salemmarschen.

Almqvist bevisar att det finns fler partier i riksdagen som gärna reviderar historieboken och beskriver Salemmarschen som "en minnesmanifestation för en ung nationalistisk pojke som, på dagen 8 år tidigare, mördades på platsen av ett invandrargäng." Detta är visserligen sant (om man då alltså vill kalla en uttalad nazist för nationalist, vilket Almqvist kallar sig själv). Det Almqvist väljer att inte nämna att det är nazister som gått i spetsen för manifestationståget.

Det är alltså en minnesmanifestation som kidnappats av den nazistiska rörelsen, och av människor som inte har en personlig koppling till offret som utnyttjar dennes död.

2003 hölls bland annat ett tal av Magnus Söderman, en av ledarna i Svenska motståndsrörelsen, där han sa: "Jag har inte kommit hit för att sörja. Jag har inte heller kommit hit för att tala om sorg. Jag har kommit hit för att klargöra att sorgens tid är över och att det totala motståndets tid är inne."

Almqvist lyckas alltså att skönmåla en samling nazister som pratar om att starta krig istället för att sörja som en enkel sorgemanifestation för en nationalistiskt inriktad pojke.

Förövrigt finns det ett bra inslag från P3 dokumentär om Salemmordet.

Jämförs med massakern på Utoya
Efter reaktioner på twitter där skönmålningen kritiseras väljer SD-kurirens chefredaktör Mats Dagerlind (tidigare medarbetare på Politiskt Inkorrekt som numer ersatts av avpixlat.org) att uttala sig. Han mer eller mindre jämför Salemmordet med massakern på Utoya.

Som svar på en tweet om att Salemmarschen är ett arrangemang för nazister skriver han:

Dagerlind får medhåll av en liten nätmobb som skriver saker som "killen dog för sina åsikter", "är man nazist om man upprörs av mordet på en ung kille?" och de som vill likställa det hela med massakern på Utoya.

Masakern på Utoya var politik
Först och främst ska vi vara mycket tydliga med att den massaker som Anders Behring Breivik utförde på Utoya var politiskt motiverat. Han valde att döda 63 unga människor för att de tagit ställning politiskt och blivit medlemmar i Socialdemokraternas ungdomsförbund AUF. Han gjorde det för att han var motståndare till ett samhälle som präglas av mångfald.

Mördades för att han slog en tjej
Salemmordets offer var visserligen en aktiv nazist men i polisens utredning (som vi får ta del av i p3 dokumentären) finns inget som tyder på att mordet var politiskt motiverat. Polisen menar att den främsta anledningen till dödsmisshandeln av Daniel Wretström skedde var att han ska ha slagit en tjej. Att slå tjejer kan man ju lite raljerande ifrågasätta om det är ett politiskt ställningstagande, men faktumet är att det endast är en myt att han dog för politiken han stod för.

Mordet är självfallet otroligt tragiskt, men än mer tragiskt och perverst är hur den nazistiska rörelsen skapat sig en martyr och försöker politisera något som aldrig handlat om politik. De myntade i samband med mordet begreppet "svenskfientliga våldet" som även Sverigedemokraterna gärna använder, trots att det växt fram ur en rörelse de inte vill förknippa sig med.

Talen gick från sorg till hat
Att påstå att salemmarschen är en enkel sorgemanifestation är en grov överdrift då den aldrig letts av personer som stod Wretström nära. Familjen har sedan några år tillbaka tagit avstånd till hur marschen anordnas i Daniels namn, då sorgen fått lämna plats för att ersättas av hårdföra tal om politik av erkända nazister.

Manifestationer till minne av Utoyas offer däremot leds och arrangeras många gånger av människor som har en personlig relation till något av medlemmarna i AUF som fick sätta livet till, eller som befann sig på ön. Det är manifestationer som möts av stor politisk enighet då dådet var politiskt motiverat och således redan från början handlat om politik.


Erik Almqvists skönmålning av Salemmarschen får vi anta är ett försök att närma sig de nationalister som inte har problem med nazister och som gärna besöker deras tillställningar.
Mats Dagerlinds jämförelse mellan den nazistiska Salemmarschen och manifestationer till stöd av Utoyas offer vet jag inte alls hur vi ska ta. Kanske att han är ett respektlöst svin.

Trots att massakern på Utoya är ett resultat av den antimuslimska miljön så är det förvånansvärt ofta som sverigedemokrater och andra inom denna rörelse använder den för att stärka sin egen martyrroll. Det är alltid mest eller åtminstone lika synd om dem själv som offren på utoya.


Den irriterade antirasisten
Niclas Persson


PS. kolla in To Oslo, With Love - en nordisk dialog efter händelserna på Utoya som arrangeras till helgen.

torsdag 13 oktober 2011

Ted Ekeroth och Ilmar Reepalu

Ted Ekeroth skrev igår på sin blogg, som lägligt har namnet tedekeroth.se, om Reepalus förslag om tillfälliga medborgarskap.
Även om SD tidigt uttryckte stöd för förslaget anser Ekeroth att detta inte är nog då människor som tänkt begå brott i sådant fall bara väntar ut det tillfälliga medborgarskapet och därefter begår det brott man tagit sig hit till Sverige för att begå.
Ekeroth vill istället att man skall skärpa invandringen och att man helst skall bo i Sverige i 10-15 år innan man kan börja tala om medborgarskap.

Eftersom ”invandrare” enligt Ekeroth begår en stor del av brotten i Sverige.

För det första är det ett problem i beskrivningen ”invandrare” för redan där har vi en formulering som gör det omöjligt för en person som kommit till Sverige under ett senare skede att inbegripas i begreppet ”svensk”. Genom att använda termen ”invandrare” klumpar du ihop alla som tillkommit till Sverige under senare tid, oavsett bakgrund.
Det är ett begrepp som har en problematik, hur kan man vara en invandrare när man inte vandrar in någonstans längre, har du kommit till Sverige och gått igenom byråkratin kan du omöjligt fortsätta vara en ”invandrare”.
När blir du svensk?

Dessutom, om vi skall underhålla oss med att följa Sverigedemokraternas definitioner så är det en majoritet av ”invandrarna” som aldrig misstänks för något brott, ska vi underhålla oss med Sverigedemokraternas definitioner så begås en majoritet av alla brott av ”Svenskar” (personer med två svenskfödda föräldrar) och ska vi följa Sverigedemokraternas retorik kan vi lika gärna låsa in alla män eftersom att 91% av de sexuella brott som begås har män som förövare.

Det skulle aldrig vara politiskt gångbart, Dessutom skulle det ses som kollektiv bestraffning vilket är brottsligt i Sverige, men ändå är det en princip som genomsyrar Sverigedemokraternas politik.

Ekeroth avslutar sitt inlägg med att skriva:

”Vissa invandrargrupper och kulturer är mer benägna att begå brott än andra. Det mest rimliga är att vi börjar i den änden…”

Tänk att ett citat kan vara säga så mycket men egentligen inte säga någonting alls.

En kontring:
”Vissa människor är mer benägna att begå brott än andra. Det mest rimliga är att vi börjar i den änden”


Läs hela Ekeroths inlägg här

Läs mer om Reepalus förslag här

Hjalte Lagercrantz
Projektledare Kultur Mot Rasism
kulturmotrasism.com

måndag 10 oktober 2011

Hjalte och Niclas går på EXPO-akademin

Sedan i början av september har två av våra medlemmar Hjalte och Niclas gått i skola uppe i de norrländska skogarna i en liten ort som heter Vindeln. Folkhögskolan på orten har tillsammans med stiftelsen EXPO skapat en projektledarutbildning för antirasister som de nu går.

- Utbildningen här på Expo-akademin ger oss en grund att stå på när det gäller kunskap om den högerextrema rörelsen och låter oss deltagare driva ett eget projekt som vi brinner för, säger Hjalte Lagercrantz

Hans eget projekt som heter kultur mot rasism bygger på att skapa en bok med olika kulturinslag för att bredda begreppet antirasism.

- De första veckorna med föreläsningar på skolan är slut och vi börjar nu med åtta veckors praktik. Jag kommer att ägna mycket tid åt att skaffa finansiering till min bok och att leta upp människor som vill delta i projektet, säger Hjalte.

Under studietiden på EXPO-akademin har deltagarna fått möta flera kända föreläsare. Bland annat Alexander Bengtsson från EXPO (som förövrigt fått pris som årets folkbildare) och Frida Metso från FARR (Flyktinggrupperna- och asylkomitternas riksråd) har delat med sig av sin kunskap.

- Det är duktiga föreläsare som kan mycket om den främlingsfientliga miljön, de vet hur man tar debatten och de har en hel del kunskap och konkreta tips att dela med sig av, recenserar Niclas Persson de olika lärarna.
Enligt Hjalte är det näst bästa med utbildningen den snygga tröja som han stolt visar upp.

Niclas har valt att spendera sin praktik på Ungdom Mot Rasisms kansli i Kristianstad där han bland annat skall underlätta spridning av organisationens vision och värdegrund samt ge hemsidan en översyn.

- Nu när vi tagit fram en antirasistisk värdegrund som bygger på demokratiska arbetsmetoder så kommer det viktiga arbetet med att se till att den sprids till fler och blir tillgängligt för alla, säger Niclas P
ersson entusiastiskt.

Bara om man tittar till Niclas och Hjaltes projekt kan man se vilka olika möjligheter till praktik som finns, tittar man runt ännu mer i klassen kan man hitta en uppsjö av olika projekt. En klasskamrat ska praktisera på de antirasistiska filmdagarna i Malmö, en ska arbeta med antirasism inom scouterna, tre ska åka ut med facket och Expo på skolor. En klasskamrat ska göra en dokumentärfilm, en annan ska arbeta mot riksdagspartiernas ungdomsförbund och en ska arbeta med antirasism på sin gamla skola.

- Möjligheterna är många, hade jag kunnat så hade jag även sökt till nästa termin, säger Niclas och Hjalte nickar instämmande.

Tycker du det ser ut som Hjalte och Niclas haft det bra och är intresserad av att gå EXPO-akademin?
Kursen är en termin och har ny start till våren. Under utbildningen har du
rätt till studiemedel från CSN. Du kan läsa mer om kursen här.



Den senaste tiden har en rad frågor dykt upp som är intressanta och relevanta att ta upp till debatt, inte minst här på tadebatten.nu. Det här blogginlägget försöker samla en del tankar och funderingar kring de senaste veckornas frågor och debatter.

Fazergate
För snart en månad sedan, den 13 september skrev Patrik Lundgren en krönika i Helsingborgs Dagblad har en klassisk svensk debatt om rasism rasat. Temat för debatten, har som ni säkert känner till, inte varit den ”vardagsrasism” som Patrik Lundberg skriver om i sin krönika, utan istället på Fazers godispåse ”Kinapuffar”.

När Fazer snart efter krönikans publicering gick ut med att den nidbild av en kines som sitter på påsen ska tas bort var bollen i rullning. Aftonbladet konstaterade att ”Kinesen ska bort från Kina” och Expressen hakade på.

Något återkommande i svensk media är att rasism uppmärksammas ytterst sällan på initiativ från media. De få gånger ämnet behandlas är det i form av debattartiklar från utomstående skribenter. Ibland rycker dock den tredje statsmakten ut för att hårdgranska den svenska rasismen. Dessa få specifika fall verkar av någon konstig anledning främst handla om godis eller uppträdanden, tänk Nogger black och Hallands nation i Lund.

Aftonbladets Elin Grelsson skriver i en krönika att kinapuffarna är en viktig skitfråga. Hon menar att ”människor som gärna ser sig som öppna och fördomsfria” påminns om att hålla sig vaksamma och inte falla in i fördomar och tunnelseende. Hon argumenterar för att personer som tillhör normen, ”en vit svensk” enligt Grelsson, aldrig har rätt att definiera vad som är kränkande.

Om det enda sättet att uppmärksamma och förändra normer och strukturer i samhället är att de som utsätts för kränkande behandling säger ifrån kommer inte mycket hända. Det är att förflytta ansvaret från den ”öppna, fördomsfria och vita svensken” till de avvikande, de som är utsatta. Men ansvaret för att motverka rasism i samhället kan inte placeras endast på utsatta grupper av människor.

Patrik Lundberg är inte ensam. Det finns inte en berättelse om högst påtaglig självupplevd rasism i Sverige, det finns tusentals. Svensk media har ett ansvar att granska det svenska samhället och ifrågasätta företeelser i detta. Detta ansvar tas dessvärre inte i frågor som rör rasism.

På ett sätt är det inte överraskande; rasism är ett komplext fenomen och det är inte möjligt att få bukt med problemen som detta orsakar genom på kort sikt. För att nå verkliga resultat krävs målmedvetna politiska satsningar och ett aktivt civilsamhälle. Det krävs också en granskande journalistik som på allvar försöker behandla frågorna och inte enbart tar i dessa då ett löp, som med största sannolikhet bara är kontraproduktivt, kan skapas.

Partiledardebatt
Även i relation till Sverigedemokraterna har svensk media de senaste åren misslyckats med att på allvar granska partiets ursprung och politik. Fenomenet rasism är komplext och kan inte beskrivas och förklaras i vare sig i kommentarsfält eller på löpsedlar. Det märkliga är dock att misslyckandet är så kapitalt och kollektivt. I princip alla svenska journalister har misslyckats med det som BBC hard talks klarade på första försöket.

Att media har en central roll för politiken tydliggörs inte minst genom den partiledardebatt som gick av stapeln i Agenda på SVT igår kväll. Det intressanta att diskutera är snarare det faktum att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet valde att avstå från debatten då de, av Agenda:s redaktion, placerades bredvid Sverigedemokraterna.

Valet är förståeligt, inte minst ur ett taktiskt perspektiv. Det är dock fortsatt problematiskt att SD fortsätter att fungera som ett slagträ, som ett sätt att vinna politiska poänger i kampen mellan blocken. Inget av dessa block, kan på allvar sägas hantera just SD på ett seriöst sätt och detta är djupt problematiskt.

Att partierna tar avstånd från SD kan nog ingen tvivla på, knappast heller på att Ungdom Mot Rasism tycker att detta är bra. För att på allvar motverka rasismen i Sverige och förebygga de förödande effekterna av ett Sverigedemokratiskt politiskt inflytande måste dock övriga riksdagspartiernas positioner flyttas fram. Det räcker inte med att försöka bara ta avstånd; detta avståndstagande måste också motiveras på ett tydligt och klart sätt men utgångspunkt i respektive partis ideologiska grund. Detta är en utmaning som måste antas.

Temporära medborgarskap
I korta ordalag ska även förslaget från Socialdemokraternas starke man i Malmö: Ilmar Reepalu, tillsammans med partiets rättspolitiska talesperson Morgan Johansson, kommenteras.

Förslaget går ut på att införa temporära medborgarskap för immigranter samt att personer som erhållit dessa ska kunna utvisas om de begår brott. Helt vansinnigt och sjukt i korthet!

För att förhindra en ”dansk” utveckling i Sverige, där rasismen normaliseras och blir en naturlig del av det politiska samtalet och även utformar och påverkar politiska beslut, är hur de politiska partierna förhåller sig till rasismen och dess politiska företrädare (SD). Mot bakgrund av detta är förslaget mycket oroväckande. Det ska dock poängteras att mothugg direkt kom från framträdande socialdemokrater och att partiet från centralt håll inte stödjer förslaget.

lördag 24 september 2011

Politiskt Inkorrekt - Navet i högerextremismen på nätet







I lördags sände Medierna i P1 ett reportage om Sveriges största politiska blogg Politiskt Inkorrekt, som av bland annat EXPO bedöms som navet i den rasistiska rörelsen på nätet. I reportaget beskrivs den anonyma bloggens kopplingar till riksdagspartiet Sverigedemokraterna.

Trots att bloggen har 17 polisanmälningar gällande förtal och hets mot folkgrupp beskyddas och försvaras bloggen av SD-politiker. Bland annat hjälper den Sverigedemokratiska riksdagspolitikern Kent Ekeroth till att finansiera sidan.


Kriget mot muslimerna
En av de viktigaste delarna i inslaget är hur SD-politikern Chang Frick från Kristianstad, som för en tid var skribent där, är oförmögen att ta avstånd från en artikel på bloggen som förespråkar ett krig mot muslimer och islam. Denna artikel publicerades alltså 2010 redan innan Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge varefter Sverigedemokraterna jobbade hårt att distansiera sig från hans gärningar och ideer om ett heligt krig mot muslimer.

Här nedan kan du läsa denna artikel:


















Myterna om ensamkommande flyktingbarn
I inslaget får vi bland annat höra hur personerna bakom Politiskt Inkorrekt ser på ensamkommande flyktingbarn och påstår de alla är lögnare. Här nedan kan ni själva läsa en av skärmdumparna som använts i inslaget:
















Hälsningar

Styrelseledamot, Ungdom Mot Rasism





onsdag 14 september 2011

Ungdom Mot Rasism får pris för sitt arbete mot rasism

Ungdom Mot Rasism tilldelades den 13:e september Stockholms läns landstings pris för arbete mot främlingsfientlighet och rasism. Prisceremonin skedde i samband med landstingsfullmäktiges sammanträde.

Priset delas ut till person, institution eller organisation som verkar inom landstingets geografiska område och som på ett engagerat sätt främjar en samexistens mellan olika kulturer i samhället. Insatserna ska bidra till större förståelse och bättre kontakt mellan svenskar och invandrare eller invandrargrupper emellan.

Ungdom Mot Rasism delade priset på 50 000 kr med Romskt Kulturcentrum Stockholm.

Juryns motivering lyder: ”Ungdom Mot Rasism (UMR) är Sverige största antirasistiska ungdomsorganisation med omkring 4000 medlemmar. Genom åren har UMR bedrivit ett stort antal kampanjer mot rasism och för demokrati och mångfald. Under valrörelsen 2010 drevs kampanjen Rösta Demokratiskt, som bland annat handlade om att ge saklig information om det demokratiska valdeltagandet och stärka det antirasistiska perspektivet inför valet…."

Prisutdelare var Stina Bengtsson, ordförande i juryn för priset för arbete mot främlingsfientlighet och rasism. Priset togs emot av Matilda Birging och Ellen Rue för Ungdom Mot Rasism.

Ellen Rue kommenterade i sitt tacktal till fullmäktige priset på detta sätt:
”Vi och alla våra 4000 medlemmar är väldigt tacksamma, det är en stor ära för oss. Vi är även tacksamma för att ni uppmärksammar vårt arbete och bekräftar att det vi gör är bra och verkligen påverkar vårt samhälle. Vi vill även berätta om vår kampanj ”Hela Sverige tar debatten”. Den syftar till att uppmuntra alla att ta debatten, att ta debatten i sin vardag. Något vi även vill uppmuntra er att göra. Tack.”

Ungdom Mot Rasisms ordförande Anton Landehag kommenterar detta på följande vis.

”Det är väldigt roligt att våra medlemmars engagemang uppmärksammas och att vårt arbete värdesätts genom detta pris. Tillskottet är mycket välkommet och kommer att stärka vårt arbete under detta år.”