Den senaste tiden har en rad frågor dykt upp som är intressanta och relevanta att ta upp till debatt, inte minst här på tadebatten.nu. Det här blogginlägget försöker samla en del tankar och funderingar kring de senaste veckornas frågor och debatter.
Fazergate
För snart en månad sedan, den 13 september skrev Patrik Lundgren en krönika i Helsingborgs Dagblad har en klassisk svensk debatt om rasism rasat. Temat för debatten, har som ni säkert känner till, inte varit den ”vardagsrasism” som Patrik Lundberg skriver om i sin krönika, utan istället på Fazers godispåse ”Kinapuffar”.
När Fazer snart efter krönikans publicering gick ut med att den nidbild av en kines som sitter på påsen ska tas bort var bollen i rullning. Aftonbladet konstaterade att ”Kinesen ska bort från Kina” och Expressen hakade på.
Något återkommande i svensk media är att rasism uppmärksammas ytterst sällan på initiativ från media. De få gånger ämnet behandlas är det i form av debattartiklar från utomstående skribenter. Ibland rycker dock den tredje statsmakten ut för att hårdgranska den svenska rasismen. Dessa få specifika fall verkar av någon konstig anledning främst handla om godis eller uppträdanden, tänk Nogger black och Hallands nation i Lund.
Aftonbladets Elin Grelsson skriver i en krönika att kinapuffarna är en viktig skitfråga. Hon menar att ”människor som gärna ser sig som öppna och fördomsfria” påminns om att hålla sig vaksamma och inte falla in i fördomar och tunnelseende. Hon argumenterar för att personer som tillhör normen, ”en vit svensk” enligt Grelsson, aldrig har rätt att definiera vad som är kränkande.
Om det enda sättet att uppmärksamma och förändra normer och strukturer i samhället är att de som utsätts för kränkande behandling säger ifrån kommer inte mycket hända. Det är att förflytta ansvaret från den ”öppna, fördomsfria och vita svensken” till de avvikande, de som är utsatta. Men ansvaret för att motverka rasism i samhället kan inte placeras endast på utsatta grupper av människor.
Patrik Lundberg är inte ensam. Det finns inte en berättelse om högst påtaglig självupplevd rasism i Sverige, det finns tusentals. Svensk media har ett ansvar att granska det svenska samhället och ifrågasätta företeelser i detta. Detta ansvar tas dessvärre inte i frågor som rör rasism.
På ett sätt är det inte överraskande; rasism är ett komplext fenomen och det är inte möjligt att få bukt med problemen som detta orsakar genom på kort sikt. För att nå verkliga resultat krävs målmedvetna politiska satsningar och ett aktivt civilsamhälle. Det krävs också en granskande journalistik som på allvar försöker behandla frågorna och inte enbart tar i dessa då ett löp, som med största sannolikhet bara är kontraproduktivt, kan skapas.
Partiledardebatt
Även i relation till Sverigedemokraterna har svensk media de senaste åren misslyckats med att på allvar granska partiets ursprung och politik. Fenomenet rasism är komplext och kan inte beskrivas och förklaras i vare sig i kommentarsfält eller på löpsedlar. Det märkliga är dock att misslyckandet är så kapitalt och kollektivt. I princip alla svenska journalister har misslyckats med det som BBC hard talks klarade på första försöket.
Att media har en central roll för politiken tydliggörs inte minst genom den partiledardebatt som gick av stapeln i Agenda på SVT igår kväll. Det intressanta att diskutera är snarare det faktum att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet valde att avstå från debatten då de, av Agenda:s redaktion, placerades bredvid Sverigedemokraterna.
Valet är förståeligt, inte minst ur ett taktiskt perspektiv. Det är dock fortsatt problematiskt att SD fortsätter att fungera som ett slagträ, som ett sätt att vinna politiska poänger i kampen mellan blocken. Inget av dessa block, kan på allvar sägas hantera just SD på ett seriöst sätt och detta är djupt problematiskt.
Att partierna tar avstånd från SD kan nog ingen tvivla på, knappast heller på att Ungdom Mot Rasism tycker att detta är bra. För att på allvar motverka rasismen i Sverige och förebygga de förödande effekterna av ett Sverigedemokratiskt politiskt inflytande måste dock övriga riksdagspartiernas positioner flyttas fram. Det räcker inte med att försöka bara ta avstånd; detta avståndstagande måste också motiveras på ett tydligt och klart sätt men utgångspunkt i respektive partis ideologiska grund. Detta är en utmaning som måste antas.
Temporära medborgarskap
I korta ordalag ska även förslaget från Socialdemokraternas starke man i Malmö: Ilmar Reepalu, tillsammans med partiets rättspolitiska talesperson Morgan Johansson, kommenteras.
Förslaget går ut på att införa temporära medborgarskap för immigranter samt att personer som erhållit dessa ska kunna utvisas om de begår brott. Helt vansinnigt och sjukt i korthet!
För att förhindra en ”dansk” utveckling i Sverige, där rasismen normaliseras och blir en naturlig del av det politiska samtalet och även utformar och påverkar politiska beslut, är hur de politiska partierna förhåller sig till rasismen och dess politiska företrädare (SD). Mot bakgrund av detta är förslaget mycket oroväckande. Det ska dock poängteras att mothugg direkt kom från framträdande socialdemokrater och att partiet från centralt håll inte stödjer förslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar