När jag först kom till detta land var det första jag såg Öresundsbron. Vi bilade efter en lång flygresa från Sydamerika genom Tyskland, Danmark och Götaland för att komma till Stockholm. Året var 2000. Öresundsbron var min nyckel till frihet, min nyckel till kunskap, min nyckel till demokrati. Demokrati på riktigt. Kunde jag tro, vid det tillfället, när vi korsade brons första pelare, att rasism skulle vara en betydande faktor för min utbildning, min frihet, min demokratiska utveckling som samhällsmedborgare i landet? Svaret faller enkelt och är helt enkelt, nej. Men rasism var och är betydande.
Det finns. Det påverkar. Överallt- under, över, bredvid, bakom, framför – osynligt som vinden men lika närvarande som dess känsla när den blåser förbi.
Ett fritt land. En frihet, en demokrati. Du får säga vad du vill, dock inte kränka någon. Låt inte mina barn få påverkas av det jag och en väldigt stor mängd personer får uppleva dagligen. Låt inte mina barnbarn höra öknamn i tunnelbanan baserat på folks okunskap. Låt oss ta debatten, låt oss göra skillnaden – idag. Låt oss utnyttjas av friheten och demokratin i landet. Vänner, arbetskamrater, familj! Vi kan. Sverige är det vi skapar det. Var försvann det gamla Sverige? Ta tillbaka det. Idag.
Låt oss komma ihåg decenniet 2010-2020. Decenniet då Ungdom mot rasism tillsammans med flera organisationer och föreningar kämpade för vårt Sverige. Kämpade och lyckades. Låt oss komma ihåg året 2010 då det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna kom in genom okunskap i vårt maktövande och försvann genom kunskapen som fanns i våra ungdomar. Inom UMR, inom lokalgrupper, inom ungdomsråd.
Sverige kan fortfarande. Häng med. Ta debatten.
Peace out’
Jorge Cardona Londoño
Ordförande Sollentuna ungdomsråd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar