Det har blivit en vana hos polisen att sätta in mindre resurser eller inga alls när de letar efter ett försvunnet barn som är ensamkommande flykting. Det är en markant skillnad i resurserna som sätts in jämfört med eftersökningar efter barn som är födda i Sverige. Det är strukturell rasism.
Men, sånt händer ju inte i Sverige säger ni. Vi har ju ett demokratiskt land med ett bra rättsväsende. Det skulle man kunna tro. Myten om ett snällt, varmt och duktigt Sverige är det många som har. Men faktum är att Sveriges Radio Örebro rapporterade om just detta förra året.
“Alla fall då ensamkommande flyktingbarn försvinner anmäls till polisen. Men vi drar inte igång något eftersökningsarbete”, säger Mats Fågelberg på Örebro polisen.
Rimligtvis finns färre spår efter de försvunna ensammkommande flyktingbarnen då de inte har ett utbrett kontaktnät i landet. Det är också just dessa barn som, enligt organisationen ECPAT som kämpar mot handel med barn, riskerar att i större utsträcknig att falla offer för människohandlare eller på andra sätt fara illa.
Därmed vore det kanske lämpligt, rent logiskt, att mer eller åtminstone samma mängd resurser sätts in för att leta rätt på dem. Men nej, tack vare den strukturella rasismen så kan vi se att det svenska rättssamhället nedprioriterar att leta reda på dessa barn. De barn som är mest utsatta, som befinner sig i ett främmande land får inte ett fullgott skydd av vuxenvärlden och det svenska rättsväsendet.
Det mina vänner är strukturell rasism. Det är något så avskyvärt så att vi vill förändra det!
Niclas Persson
Antirasist & Barnrättskämpe
Men, sånt händer ju inte i Sverige säger ni. Vi har ju ett demokratiskt land med ett bra rättsväsende. Det skulle man kunna tro. Myten om ett snällt, varmt och duktigt Sverige är det många som har. Men faktum är att Sveriges Radio Örebro rapporterade om just detta förra året.
“Alla fall då ensamkommande flyktingbarn försvinner anmäls till polisen. Men vi drar inte igång något eftersökningsarbete”, säger Mats Fågelberg på Örebro polisen.
Rimligtvis finns färre spår efter de försvunna ensammkommande flyktingbarnen då de inte har ett utbrett kontaktnät i landet. Det är också just dessa barn som, enligt organisationen ECPAT som kämpar mot handel med barn, riskerar att i större utsträcknig att falla offer för människohandlare eller på andra sätt fara illa.
Därmed vore det kanske lämpligt, rent logiskt, att mer eller åtminstone samma mängd resurser sätts in för att leta rätt på dem. Men nej, tack vare den strukturella rasismen så kan vi se att det svenska rättssamhället nedprioriterar att leta reda på dessa barn. De barn som är mest utsatta, som befinner sig i ett främmande land får inte ett fullgott skydd av vuxenvärlden och det svenska rättsväsendet.
Det mina vänner är strukturell rasism. Det är något så avskyvärt så att vi vill förändra det!
Niclas Persson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar