Svenskhet något inkluderande eller exkluderande?

Debatten om svenskhet, vad den betyder, vem den innefattar och hur den ska konstrueras är varken särskilt ny eller särskilt unik för Sverige. Liknande debatter förs och har förts i många länder. Många gånger tar diskussionen dessvärre sin utgångspunkt i en avgränsad etnisk nationalistisk diskurs, där budskapen ofta snuddar vid direkt eller indirekt exkluderande tendenser - en vilja att beskriva vad som inte är önskvärt, ofta tillskrivet i etniska termer.

Ungdom Mot Rasisms ordförande bjuder på sin blogg ett välskrivet inlägg, som försöker bredda de perspektiv som traditionellt kantat den svenska debatten om nationell identitet.

"Det finns ett fundamentalt svenskt, eller för att tillåta sig att generalisera – europeiskt, problem vad gäller den nationella identiteten. Denna blir per definition exkluderande och i princip ouppnåelig då den nationella identiteten förväntas täcka in de som bor inom en nationalstats gränser. Nationalstaten är en europeisk konstruktion som vanligtvis brukar förklaras ta sin utgångspunkt i den westfaliska freden 1648. Olika nationalistiska projekt har därefter präglat den europeiska historien, den italienska nationalstatens bildande sammanfaller med den tyska nationalstatens, första världskriget innebar nya gränser och nya nationer som bättre ansågs stämma överens med etniska gränser. De etniska lapptäcken som tidigare innefattades inom en stats gränser försökte undvikas i och med Österrike-Ungerns splittring, bildandet av Polen och Jugoslavien."

Det är nog viktigt att konstatera att debatten om svenskhet inte får tas över av de som har en destruktiv agenda, utan att den kan föras på ett inkluderande sätt - om det nu är möjligt.

Läs Anton Landehags hela blogginlägg här!