torsdag 13 oktober 2011

Ted Ekeroth och Ilmar Reepalu

Ted Ekeroth skrev igår på sin blogg, som lägligt har namnet tedekeroth.se, om Reepalus förslag om tillfälliga medborgarskap.
Även om SD tidigt uttryckte stöd för förslaget anser Ekeroth att detta inte är nog då människor som tänkt begå brott i sådant fall bara väntar ut det tillfälliga medborgarskapet och därefter begår det brott man tagit sig hit till Sverige för att begå.
Ekeroth vill istället att man skall skärpa invandringen och att man helst skall bo i Sverige i 10-15 år innan man kan börja tala om medborgarskap.

Eftersom ”invandrare” enligt Ekeroth begår en stor del av brotten i Sverige.

För det första är det ett problem i beskrivningen ”invandrare” för redan där har vi en formulering som gör det omöjligt för en person som kommit till Sverige under ett senare skede att inbegripas i begreppet ”svensk”. Genom att använda termen ”invandrare” klumpar du ihop alla som tillkommit till Sverige under senare tid, oavsett bakgrund.
Det är ett begrepp som har en problematik, hur kan man vara en invandrare när man inte vandrar in någonstans längre, har du kommit till Sverige och gått igenom byråkratin kan du omöjligt fortsätta vara en ”invandrare”.
När blir du svensk?

Dessutom, om vi skall underhålla oss med att följa Sverigedemokraternas definitioner så är det en majoritet av ”invandrarna” som aldrig misstänks för något brott, ska vi underhålla oss med Sverigedemokraternas definitioner så begås en majoritet av alla brott av ”Svenskar” (personer med två svenskfödda föräldrar) och ska vi följa Sverigedemokraternas retorik kan vi lika gärna låsa in alla män eftersom att 91% av de sexuella brott som begås har män som förövare.

Det skulle aldrig vara politiskt gångbart, Dessutom skulle det ses som kollektiv bestraffning vilket är brottsligt i Sverige, men ändå är det en princip som genomsyrar Sverigedemokraternas politik.

Ekeroth avslutar sitt inlägg med att skriva:

”Vissa invandrargrupper och kulturer är mer benägna att begå brott än andra. Det mest rimliga är att vi börjar i den änden…”

Tänk att ett citat kan vara säga så mycket men egentligen inte säga någonting alls.

En kontring:
”Vissa människor är mer benägna att begå brott än andra. Det mest rimliga är att vi börjar i den änden”


Läs hela Ekeroths inlägg här

Läs mer om Reepalus förslag här

Hjalte Lagercrantz
Projektledare Kultur Mot Rasism
kulturmotrasism.com

måndag 10 oktober 2011

Hjalte och Niclas går på EXPO-akademin

Sedan i början av september har två av våra medlemmar Hjalte och Niclas gått i skola uppe i de norrländska skogarna i en liten ort som heter Vindeln. Folkhögskolan på orten har tillsammans med stiftelsen EXPO skapat en projektledarutbildning för antirasister som de nu går.

- Utbildningen här på Expo-akademin ger oss en grund att stå på när det gäller kunskap om den högerextrema rörelsen och låter oss deltagare driva ett eget projekt som vi brinner för, säger Hjalte Lagercrantz

Hans eget projekt som heter kultur mot rasism bygger på att skapa en bok med olika kulturinslag för att bredda begreppet antirasism.

- De första veckorna med föreläsningar på skolan är slut och vi börjar nu med åtta veckors praktik. Jag kommer att ägna mycket tid åt att skaffa finansiering till min bok och att leta upp människor som vill delta i projektet, säger Hjalte.

Under studietiden på EXPO-akademin har deltagarna fått möta flera kända föreläsare. Bland annat Alexander Bengtsson från EXPO (som förövrigt fått pris som årets folkbildare) och Frida Metso från FARR (Flyktinggrupperna- och asylkomitternas riksråd) har delat med sig av sin kunskap.

- Det är duktiga föreläsare som kan mycket om den främlingsfientliga miljön, de vet hur man tar debatten och de har en hel del kunskap och konkreta tips att dela med sig av, recenserar Niclas Persson de olika lärarna.
Enligt Hjalte är det näst bästa med utbildningen den snygga tröja som han stolt visar upp.

Niclas har valt att spendera sin praktik på Ungdom Mot Rasisms kansli i Kristianstad där han bland annat skall underlätta spridning av organisationens vision och värdegrund samt ge hemsidan en översyn.

- Nu när vi tagit fram en antirasistisk värdegrund som bygger på demokratiska arbetsmetoder så kommer det viktiga arbetet med att se till att den sprids till fler och blir tillgängligt för alla, säger Niclas P
ersson entusiastiskt.

Bara om man tittar till Niclas och Hjaltes projekt kan man se vilka olika möjligheter till praktik som finns, tittar man runt ännu mer i klassen kan man hitta en uppsjö av olika projekt. En klasskamrat ska praktisera på de antirasistiska filmdagarna i Malmö, en ska arbeta med antirasism inom scouterna, tre ska åka ut med facket och Expo på skolor. En klasskamrat ska göra en dokumentärfilm, en annan ska arbeta mot riksdagspartiernas ungdomsförbund och en ska arbeta med antirasism på sin gamla skola.

- Möjligheterna är många, hade jag kunnat så hade jag även sökt till nästa termin, säger Niclas och Hjalte nickar instämmande.

Tycker du det ser ut som Hjalte och Niclas haft det bra och är intresserad av att gå EXPO-akademin?
Kursen är en termin och har ny start till våren. Under utbildningen har du
rätt till studiemedel från CSN. Du kan läsa mer om kursen här.



Den senaste tiden har en rad frågor dykt upp som är intressanta och relevanta att ta upp till debatt, inte minst här på tadebatten.nu. Det här blogginlägget försöker samla en del tankar och funderingar kring de senaste veckornas frågor och debatter.

Fazergate
För snart en månad sedan, den 13 september skrev Patrik Lundgren en krönika i Helsingborgs Dagblad har en klassisk svensk debatt om rasism rasat. Temat för debatten, har som ni säkert känner till, inte varit den ”vardagsrasism” som Patrik Lundberg skriver om i sin krönika, utan istället på Fazers godispåse ”Kinapuffar”.

När Fazer snart efter krönikans publicering gick ut med att den nidbild av en kines som sitter på påsen ska tas bort var bollen i rullning. Aftonbladet konstaterade att ”Kinesen ska bort från Kina” och Expressen hakade på.

Något återkommande i svensk media är att rasism uppmärksammas ytterst sällan på initiativ från media. De få gånger ämnet behandlas är det i form av debattartiklar från utomstående skribenter. Ibland rycker dock den tredje statsmakten ut för att hårdgranska den svenska rasismen. Dessa få specifika fall verkar av någon konstig anledning främst handla om godis eller uppträdanden, tänk Nogger black och Hallands nation i Lund.

Aftonbladets Elin Grelsson skriver i en krönika att kinapuffarna är en viktig skitfråga. Hon menar att ”människor som gärna ser sig som öppna och fördomsfria” påminns om att hålla sig vaksamma och inte falla in i fördomar och tunnelseende. Hon argumenterar för att personer som tillhör normen, ”en vit svensk” enligt Grelsson, aldrig har rätt att definiera vad som är kränkande.

Om det enda sättet att uppmärksamma och förändra normer och strukturer i samhället är att de som utsätts för kränkande behandling säger ifrån kommer inte mycket hända. Det är att förflytta ansvaret från den ”öppna, fördomsfria och vita svensken” till de avvikande, de som är utsatta. Men ansvaret för att motverka rasism i samhället kan inte placeras endast på utsatta grupper av människor.

Patrik Lundberg är inte ensam. Det finns inte en berättelse om högst påtaglig självupplevd rasism i Sverige, det finns tusentals. Svensk media har ett ansvar att granska det svenska samhället och ifrågasätta företeelser i detta. Detta ansvar tas dessvärre inte i frågor som rör rasism.

På ett sätt är det inte överraskande; rasism är ett komplext fenomen och det är inte möjligt att få bukt med problemen som detta orsakar genom på kort sikt. För att nå verkliga resultat krävs målmedvetna politiska satsningar och ett aktivt civilsamhälle. Det krävs också en granskande journalistik som på allvar försöker behandla frågorna och inte enbart tar i dessa då ett löp, som med största sannolikhet bara är kontraproduktivt, kan skapas.

Partiledardebatt
Även i relation till Sverigedemokraterna har svensk media de senaste åren misslyckats med att på allvar granska partiets ursprung och politik. Fenomenet rasism är komplext och kan inte beskrivas och förklaras i vare sig i kommentarsfält eller på löpsedlar. Det märkliga är dock att misslyckandet är så kapitalt och kollektivt. I princip alla svenska journalister har misslyckats med det som BBC hard talks klarade på första försöket.

Att media har en central roll för politiken tydliggörs inte minst genom den partiledardebatt som gick av stapeln i Agenda på SVT igår kväll. Det intressanta att diskutera är snarare det faktum att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet valde att avstå från debatten då de, av Agenda:s redaktion, placerades bredvid Sverigedemokraterna.

Valet är förståeligt, inte minst ur ett taktiskt perspektiv. Det är dock fortsatt problematiskt att SD fortsätter att fungera som ett slagträ, som ett sätt att vinna politiska poänger i kampen mellan blocken. Inget av dessa block, kan på allvar sägas hantera just SD på ett seriöst sätt och detta är djupt problematiskt.

Att partierna tar avstånd från SD kan nog ingen tvivla på, knappast heller på att Ungdom Mot Rasism tycker att detta är bra. För att på allvar motverka rasismen i Sverige och förebygga de förödande effekterna av ett Sverigedemokratiskt politiskt inflytande måste dock övriga riksdagspartiernas positioner flyttas fram. Det räcker inte med att försöka bara ta avstånd; detta avståndstagande måste också motiveras på ett tydligt och klart sätt men utgångspunkt i respektive partis ideologiska grund. Detta är en utmaning som måste antas.

Temporära medborgarskap
I korta ordalag ska även förslaget från Socialdemokraternas starke man i Malmö: Ilmar Reepalu, tillsammans med partiets rättspolitiska talesperson Morgan Johansson, kommenteras.

Förslaget går ut på att införa temporära medborgarskap för immigranter samt att personer som erhållit dessa ska kunna utvisas om de begår brott. Helt vansinnigt och sjukt i korthet!

För att förhindra en ”dansk” utveckling i Sverige, där rasismen normaliseras och blir en naturlig del av det politiska samtalet och även utformar och påverkar politiska beslut, är hur de politiska partierna förhåller sig till rasismen och dess politiska företrädare (SD). Mot bakgrund av detta är förslaget mycket oroväckande. Det ska dock poängteras att mothugg direkt kom från framträdande socialdemokrater och att partiet från centralt håll inte stödjer förslaget.